Build a bridge, climb the sky, climb forever.

Stockholm, du har ingenting mot de sanna historierna jag hört och läst. Stockholmare, du har fast blick, fast handslag och särade ben, du har din plats, men du överskattar dig själv. Stockholmare, dina djupare tankar sträcker sig bara till botten av spritflaskan. Stockholmare som du, i alla åldrar, kan springa till tåget, bussen, och tunnelbanan. Har nog lärt sig att tävla mot världen i den här kapplöpningen mot tiden. För att sedan enbart smeka sitt ego till utlösning, och sprida sin säd till sina hjärnceller som sänder impulser till nerverna i blodomloppet. Det sitter i blodet hos Stockholmaren. Stockholmare, jag hatar era mobiltelefoner, era kläder, era vänner, er kortsiktighet, ert stressande, er egoism, de tunna ord ni tappar med ert slöseri av luft.

Jag har sällan till aldrig sprungit till ett tåg. Den där rökaren har mer insikt än du. Denna vet att ett andra tåg går. Jag vet att 4 timmar sömn är bättre än 7. Så jag går upp klockan 6 och tar mig dit jag ska med en garanterad halvtimme till att få njuta av min tillvaro vart än jag ska. 

Här har jag levt i 10 år, mer än hälften av hela mitt liv. Människa, du måste sluta tävla mot andra. Få grepp om det abstrakta jag menar när jag säger att du kan vinna genom att förlora. Svälj din stolthet och skörda frukterna av ditt handlande. Våga ha fel. Rationalisera inte synden, den synd mot Spinozas gud, guden för de gudlösa. 


Polisviken.

Intervju jag hade med en liktänkande vänsteranhängare, Seth Moore, kommer eventuellt att
publiceras av WPA. Den är förstås, med mitt konsensus, något redigerad för att vara ett
passande format för publicering. Den gick som följande - och kommer med förmodan att
redigeras mer (fotnoter etc) i framtiden:

FK: Can I have an interview with you? a political one?

SM: Ok.

Why do you wish to interview me? and to what end?

FK: I find that you have a certain balance in your radical views which is rare, and maybe you can sort out some questions I have that lead me to question far-left politics.

SM: Why thank you, but what are these dire questions which you so desperately need sorting?

FK: First question: Is not capitalism made just due to the ability for the average worker to travel between classes, as doing this is widely considered easiest in the United States?

SM: Emphatically no. First of all, social mobility is a pretty big myth even in the United States. The lines of demarcation in social classes, even in the petty bourgeoisie, are hard and fast. Yes, many small businesses will be founded in booming periods; but when it comes bust time, the ones that remain have statistically and traditionally been the older, wellfounded ones. This has especially been reconfirmed with the current world crisis; which has seen the greatest "infant mortality rate" of small businesses ever seen before.[* footnote for citation needed here]

And even if social mobility were considerable; the division of labor and income would still be just as arbitrary, and private property would still allow a usurpation of labor which is unjust. And it is made more evident by the fact that it is still just as undemocratic; and even if one could elect their bourgeois, with such powers left intact, it wouldn't be anymore justifiable than if slaves could elect their masters.

And there is yet another thing revealed by this; a slave who can choose their master isn't anymore free. The fact that a worker can quit his job doesn't remove him from the whip of poverty. If he quits, he still has to find another job; in which case he will remain in the proletariat, and since exploitation occurs on, and can only be explained by, a class basis, he remains exploited no matter where in the proletariat he resides. And worse yet, if he can't find another job, he cannot quit without worsening his condition.

The choice which is literally, gravely and unabashedly placed at his feet by the capitalist class is a dire ultimatum: work or starve.

FK: Excellent answer!

SM: Thank you!

You remember the two documents I gave you to read? Value, Price and Profit by Karl Marx, and Socialist Reconstruction of Society by Daniel De Leon? The latter is the document which you must read for further information thereupon. But I highly recommend reading the former first; it is highly invaluable to a proper understanding of the latter.

FK: Well I'll be sure to do that. On to my next question: Would not a free market be a benefit for the common man as opposed to making it harder for him? Considering it's the small-time businesses who have trouble with regulation, where large corporations easily surpass these?

SM: Of course not. This is the biggest lie perpetuated by the libertarians; who of course have never let a lie stop them before. Moreover, most of the lies they perpetuate they think to be truths.

But I digress; government regulation and activity actually saves the petty bourgeoisie from being all but totally annihilated by the grand bourgeoisie and restores it. It prevents monopolies, cartels and trustification, and actively stigmatizes and discourages it with heavy taxation and fines. Moreover, it also gives a significant portion of grants and subsidies to small business to encourage growth and competition. Without this type of state activity, the grand bourgeoisie would've denied it this sort of breathing room for growth and development and destroyed the petty bourgeoisie a long time ago, and this is made very clear by the fact that it cannot completely stop the grand bourgeoisie from doing so. Moreover, the fact that the petty bourgeoisie actively and overwhelmingly campaigns and lobbies for these policies and presents itself as a great consituent obstacle to the coporatists is a huge testament to this fact.

FK: Would you not say that the class-struggle idea is an obsolete idea, since a minimum-wage worker today works for more than merely bread and water?

SM: This relates to your question about the minimum-wage worker, too:

Small businesses usually must charge more for their products for two reasons; one is that they're small, and thus cannot afford to invest as much in the product or service they produce, which is on a considerably smaller scale, and they must realize a profit quickly to stay in business, and the second is that they're overwhelmingly unproductive retailers/middle-men, so they have to charge more than they paid for the product that they're selling in order to make a profit. Since bigger businesses make more money and can constantly invest in newer technologies and machinery on a much greater scale than small businesses; they can produce a greater amount of the product produced, and thus secure a larger market share over a greater distribution, and sell it for much cheaper than their smaller competitors. Moreover, because of their established size and market share and activity, they can even forego a profit for a considerable time, certainly for longer than the petty bourgeois can, which is enough time to obliterate him.

The minimum-wage worker still barely makes enough to survive in today's world, and they still can only realistically pay for their own maintenance and thus spend very little on personal comfort and luxury which would otherwise theoretically distract them from the class struggle. Since they make so little, they have to buy their material goods at the cheapest prices available or they won't be able to afford them at all; and thus they can't help but contribute to the cycle of competition and concentration of capital into fewer hands. Their very consumptive patterns are conditioned to force them to worsen their own position as proletarians by systemically designated necessity. In spite of all the government regulation, the trustification and concentration of capital into fewer hands charges forward seemingly unimpeded and unabated; which would accelerate headlong into a much bigger crisis in less than a year or two if government were to pull out of the market altogether. If the libertarians succeeded in doing just that right now; I have no doubt that they would all be lynched before long.

But as for the class struggle being considered an obsolete idea in and of itself; it is quite well-evidenced that the class struggle is a very real thing, even in the most successful and prosperous capitalist nations with the best social security nets. At no time has it ever ceased completely, achieving what some might call "class peace."

FK: Like in Sweden.

SM: Indeed. Even in Sweden the unions and class conscious workers move forward with great momentum; in fact, the prosperity of the nation and its renowned social services are the very product of the victory of the workers in the class struggle, although this "struggle" is characterized by craft unionism and job trusts based upon "brotherhood between capital and labor," and other expressions of class peace. Which means the true victors are the petty bourgeoisie. However, whenever the workers get aroused; the petty bourgeois union officials, managers and politicians are easily cowed by them and their rank'n'file might.

FK: Studies from 2003 show that 90% of Sweden's population owns merely 2.5% of stocks. The richest 10% owns 97.5%.

SM: I'm not surprised that there's a great disparity, but that's surprisingly great, especially for a country like Sweden, and as compared with statistics in the United States. I think that the U.S. may actually have a more equitable distribution of stock ownership, but in no way could it be significantly better than Sweden, and in no way am I certain. But what I am certain of is that these statistics completely sunder the notion that stock has diversified ownership and brought the working class onto a more equal footing with their capitalist masters (i.e., more nonsense about equal opportunity), and brought with it general improvement upon the condition of the working class.

The other shocking thing is that undoubtedly the overwhelming majority of that stock ownership by 90% of Swedens is through union trust funds; from which purportedly the overwhelming majority of their celebrated "gains" and "benefits" come from: which doesn't say much about the "success" of craft unionism and its associated tactics and strategies. Like Daniel De Leon said, the last thing that we need right now is a union that acts as a rearguard to an immiserated army of the dispossessed which has been sent senselessly divided into small, easily defeated defensive lines, one after the other, before a well-entrenched and -embattled enemy to be crushed like ants before finally coming to its defense. What we need is One Grand Union of all workers in all industries, united into an advance guard capable of mobilizing and ameloriating that army of the dispossessed to stand on a footing advantageous to defeating that enemy.

FK: Excellent!

SM: I thank you for your time, and I'm very glad to hear you asking these questions; it means that your eyes are wide open and you're asking the right questions that go along with class consciousness.

FK: Before we conclude, I would like to thank Seth Moore for participating in today's interview.


Mi casa es su casa.

Thirteen thousand intruders. A light sound escalating from the floor, a light waltz being performed. Before I incinerate these creepy crawlers off the face of the earth I thoroughly spread this white powder gently on the floor, awaiting mayhem while I sin and glutton with flashbacks of previous struggles. These ants, they just came out of nowhere, man. They just came out of nowhere. I have my eyes on one of them. Runs in circles. Has unlocked the pattern, knows how to go about it. Smart little bugger.

I'm smart too.

If I had a gun I'd be lying awake at night wondering what to do with my gun. Make up scenarios in my head where it would come to great use. After all my own little empire needs arms. This room - the room I live in - is sanctuary. Any lawmen of governmental fascism who steps on your rights here is committing a moral law against nature. Anyone who claims ownership of this land, is committing a moral law against nature. Here is equality, here is justice. Here is freedom, here is utopia. Mi casa es su casa


Colorless green ideas sleep furiously

This is a descriptive swing at the old menace ball

Jag känner inga människor. Bara när Bill Hicks tände sin cigarett från elden som eldade upp den amerikanska flaggan, drog ett bloss, drog sina rutiner, avslöjade regeringen, reste sig ur graven och blev självutvald president  - då fick jag sinnesro. Norman Finkelstein fick Alan Dershowitz att framstå som en idiot, Norman fick sparken. 
Alan dershowitz behöver förstås inte någon som belyser hans idioti, den skiner igenom i vilket fall.

Och den amerikanska regeringen betraktar anarkistiska organisationer som terroristhot varför?

I did not read this through before I clicked publish

Every person has a breaking point. All from the weakest to the strongest. There is no exception. Figure, something like this. The mentally strongest person you know (Are you in conflict with yourself...?). Think; authoritarian. Maybe it's a teacher. Maybe your parents. (I'm treading, I can feel it.) Someone you've never seen lose the mask for a split second, hell - someone on top of the social hierarchy. The douchefucks who'll never submit, those are
the ones I hate the most. (Why did they try to hand me a neo-liberal pamplet? Do I seem willing to bend over like that?)

Now take this person and put her (offensive jokes, offensive jokes, offensives jokes... I say her for the sake of practi-something something something.) behind a glass wall. She's stuck in this tiny room for months, naturally they keep her alive by feeding her. Then they begin the torture. (Oh, this is going to be fun!). The kind of mental torture that involves waking her up every 3rd hour. Sleep deprivation. (There's a good market for that, look it up).
Physical torture. I don't know if our friends from the medieval times knew the specifics, but the anus is an area with shitloads (puns, puns, puns.... jokes jokes jokes) of nerve endings.
Well, on the other hand - why wouldn't they. They had more sophisticated methods of torture than education.
Everybody loves someone or something. Put this at jeopardy for victim, and victim will submit. What of the way you put someone in a dark casket with spikes ever so slowly penetrating the body (leave her there for a month) without hitting any vital organs. Uh, uh, uh, uh, staying alive - staying alive in a dark space with gruesome pains that never seem to end... The virgin of nuremberg wept. Yeah, right.
I don't know what it's called, but there's some... phenomena that occurs to some where you appear to be asleep and can't communicate with the outer world when you're undergoing surgery but you're really awake. The post traumatic stress lead to suicide. There's a brain in every stomach. I'm not even lying, technically.

sss

The upper limit should be M-q, not M square. Det här kommer bli ett långt inlägg, det känner jag. Jag tycker öl kritiker borde tänka mer relativt. En 3.5% Mariestads är en gudagåva jämfört med en 3.5% Martens lager. Det finns öl som är så äcklig att du inte borde dricka det, och så finns det öl så äcklig att du bara måste dricka det. Hur kan jag ha herpes? Hade inte haft "sexuellt umgänge" (Slang för att ligga) under fyra år. Jag fick ta Guro till sjukhuset i Fredags. Återhållsam, säger Google Translate. Nej - jag har inget lokalsinne överhuvudtaget. Känsla av orientation, säger Google Translate. Hon fick sin medicin i alla fall. Det säger något, ta ett tåg en och en halv timme tidigare, då är det okej att sakna lokalsinne. Vi människor hjälper mer än gärna. Gå dit gå schmit gå grit, jävla skit. Missförstå mig rätt, jag är inte bitter. Men ibland måste man vara kreativ.
Vad var det nu William S. Burroughs sa om Sverige? Hur varje stad byggs omkring en kyrkogård? Han var nog på rätt spår där. Jag kan inte klaga på Stockholm något mer. Vad var det Pete Doherty sa nu igen? "Millions of people have been hurt in millions of different ways". Inte ordagrant, men tid är pengar och jag har blivit rådgiven att vara ekonomisk. Trådarna knyts aldrig ann. För mycket social byråkrati i vägen.
Det finns någonting rent hos feminister, anti-homofober (jag är ett barn, mitt vokabulär räcker inte till),

Dur allena.

Svarta moln har känslor med. Från medborgarplatsen till södra station kan marken slitas itu och låta folket falla genom sprickor, tills dess att de klättrar upp som spindlar, kackerlackor och annan ohyra. Tills dess att solens omkrets sväller upp och förångar vår underbara, kära sekt. Men under den 500 meter långa promenaden, är det ingjutet i sten att ingenting händer i stan. Jag tänkte att om jag inte älskade min flickvän skulle jag leta upp den fulaste och groteskaste personen jag kunde hitta och gifta mig med henne, av vrede. Jag tänkte, flera gånger om, att de krav jag ställer bara fungerar i ett omkretslopp, och att jag själv inte kan leva upp till dem. Gråt gärna en skvätt men förtvivla inte - jag har varje verktyg spetsat och redo att förinta sunda förhållanden.

Det blev en lång natt med Dinosaur Jr:s "Poledo".

Tumbleweed

För närvarande kan Fredrik E. Carlsson inte blogga just nu för han vårdas efter att ha skjutit sig själv i foten några gånger för mycket. Dessvärre kunde han inte föras till sjukhus då han har målat in sig själv i ett hörn.

Om och om igen

Varför skulle jag vilja vara tillbakadragen och måttfull om och om igen? Jag är varken spara eller ordningstypen. Ibland tror jag att grannen i porten bredvid tappar en eller annan miljonte hjärncell. Det står en julgran någon meter från hans eller hennes balkong och just nu dunkar hög trancemusik. Någon sorts fest antar jag, men visa ord
har sagts förut - "Vafan festar dom om?"

Februari kommer bli jobbig. Jag vill komma igen med skolarbetet men måste också jobba. Tyvärr, Eckhart Tolle - jag lever i det som skett och framtiden. Ska jag sluta på EDB och börja dela ut tidningar kanske? Jag trivs bäst när tillvaron är jobbig och får mig att tänka, ja, någonting. Konflikt, så att säga. Ingen vill väl se en film där allting är frid och fröjd. Och vad en röd tråd är, det vette fan. Fan. Fan. Fan. 

Felsms.com har gjort mig om möjligt än mer cynisk. Jag är nog en hopplös romantiker ändå. Jag lyssnar inte på The Smiths eller Broder Daniel om och om igen utan anledning. Så jag vet ju inte om allt är fejk eller vad som egentligen händer. Varför umgås andra med människor som dom inte ens egentligen vill vara med? Eller stämmer inte ens det, försöker vi bara rättfärdiga oss själva inför andra? 5 falcon bayerskt sänkta och jag kan fortfarande inte svara. 
Allt det här om personlig utveckling kan ju bara dra åt helvete.

Någon gång runt halv sex

Jag hade kallat det en nihilistisk depression. Eller något sorts syndrom. För det är just vad som sker - hursomhelst, någonstans i svamlet ser jag mig själv skriva hur jag har varit sjuk 2-3 veckor i rad och varit sängbunden under hela den här jävla sjukan som håller mig tillbaka från att uträtta de storartade verk och nödvändiga handlingar som både världen och jag dreglar efter. Och på tal om det.

Vilken fin civiliserad värld vi lever i men inte hör hemma i. För, trots allt, vi är var och en potentiella mördare. Som en hane beskyddar sina honor, som en hona beskyddar sina barn. Är du en man och ser en annan man anfalla din kvinna känner du djupa agressiva impulser. Är du en kvinna och ser någon anfalla dina barn kan jag inte svara på om du känner samma agressivitet men av vad jag skulle gissa vara ett panikartat ångestanfall gör du mos av den givna anfallaren. Den del av hjärnan som är till för att styras av instinkter. Den som fullföljer ditt syfte att överleva och förpassa dina gener intill nästa generation, oberoende av möjliga konsekvenser som fängelsestraff.

Pizzeria, någon gång runt halv sex. Jag stiger in, och noterar hur kunderna består av 30-40 åriga fulla finlandssvenskar. Det är ju trots allt Lördag. Jag gör min beställning, och sätter mig och väntar. Folk är inte 1-2 öl berusade. Nej, vi talar säkert drinkar eller åtminstone 2 timmar närvaro. Drar lärdom ur det här, äldre människor beter sig likadant som yngre människor när dom är fulla. Plötsligt står en av damerna 2 meter från mig och stirrar på mig. För att undvika ett underläge stirrar jag naturligtvis tillbaks. Hon släpper blicken, pratar lite med en vän, och ja, kommer och sätter sig i mitt knä, och bara tittar på mig och ler. Sen, som ett barn, frågor hon mig vad jag heter. "Fredrik". Jag säger, "Du vet, sånt här händer. Hade jag också varit full hade det säkert varit helt okej".

Plötsligt stiger en av herrarna fram. Vid det här laget vet jag inte om han kommer för att dra bort henne, vara med i konversationen, eller om jag helt enkelt måste slåss för han tror jag stöter på vad som skulle kunna vara hans fru. Om så vore fallet, så räknar jag med klyschan om att han skulle slå 2 kilometer i timmen och falla ner på marken och saken var klar. Istället för något av de alternativen börjar han leka med hennes hår.
Pizzan är klar. Jag går därifrån och börjar fundera på om jag attraherar äldre damer på något naturligt sätt eller om äldre damer bara är slampor. När jag var 16 stötte en 50 årig granndam till min brorsa på mig under en fest. Det var skoj.

Tunnelseende

Jag har varit inne i mitt rum och lyssnat på Tool non-stop. Det har blivit knepigt, förra veckan låg jag uppe och hostade hela nätter fram till klockan 6, den tid jag generellt går upp. Så vad gör jag om inte sjukanmäler mig själv. Så till Måndag håller jag mig vaken hela natten, för att sedan sova efter skolan. Somnar runt 5 och vaknar vid midnatt - ingen skola idag så lever lite dekadent. Somnar 6 på morgonen och sover till 3. Men tur är väl det att jag bara har en lektion imorgon.

Det är inte det att jag överanalyserar eller observerar som är problemet - problemet ligger i när jag tappar siktet över mål och fastnar i fällor. Det sker när man är i en passiv ram, är åskådare istället för att aktivt delta. En hälsosam dos av analys, en hälsosam dos av praktik. Tunnelseende. Det finns perioder man går runt som på ett moln, det finns perioder man lider sig igenom. Det krävs mycket för att låta sig slungas in i någonting i direkt opposition mot sitt naturliga beteende. Den del man måste glömma är hur man inte ska bry sig och bry sig på samma gång. Det spelar ingen roll. Du som person är inte särskilt unik. You are not a special snowflake. Dina känslor, det du gör, och så vidare har ingen större effekt globalt, för att inte tala om ur ett astronomiskt perspektiv.
Du är fullständigt och helt och hållet fri.


In a river the colour of lead, immersed the baby's head.

SACO-mässan i Fredags. Lite Älvsjö klär Sverige rätt snyggt. Jag har pennor, godis, och horkataloger nu, och ibland spelar det ingen roll hur mycket man ler, man möts ändå av en äckligt jävla skeptisk uppsyn. Jamie T var på rätt spår. Get yourself a handgun - shoot down everyone. Och människors äckliga joie de vivre får mig att vilja spy.

Förfest i Ulriksdal och sedan Klubb Gås i Lördags var steget till en brutal huvudvärk i Söndags.
Och jag som inte ska kunna bli bakis.

Går mot Måndag. Ingen bra morgon. Tills längre in till lunch vill jag slita sönder folk runtomkring som papper. Allting, vad som helst, går mig på nerverna. Avreagerar mig lite på stålräcken. Det vänder. Jag kommer hem, det vänder om igen. Sen släpps en bomb, jag ligger i sängen, och jag slår hål på byrån. Den del av min hjärna som fortfarande inte tänker primitivt vet att väggen brevid är av betong.

Som när av den gången jag faktiskt slog en betongvägg och hade ont i fingrarna i en vecka. INTE värt.

Eller, på en ganska humoristisk not - sparkade på en stol så byxorna sprack vid skrevet. Nej, inte värt.

Nu har jag hostat så jag har blodsmak i munnen.

Okej, försök igen.

Djur spelar inte i symfoniorkestrar.

Jag har lärt mig klättra på väggar, nu. 120 nedslag i minuten. Ingen avgör vilken stund man stryper ut för varje öre, men det finns inte mycket att hoppa för. Är ansvar någonting man ska förtjäna eller lära sig? Kunnande inom området hänvisas till kommentarsfältet för upplysning. På tal om formalitet, så finns det ingenting jag hellre avskaffar. Förbannade jävla ord. Förbannade jävla politiska korrekthet. Förbannade jävla banker. Förbannade jävla regering, förbannade jävla brev, förbannade jävla ord.

La Quiete är bra. Italienskt. Förstår inte ett ord. Nöjd. Duger det inte? Lär dig lyssna. Lyssna.

Jag gillade tanten på tåget idag. Hon som dramatiserade lite. Gjorde det klart för medresande hur hon skulle skalpera vår hud, klippa av våra tår, skära av våra huvuden, mörda våra barn, och att hon var våldsmänniska. Hur samhället, förlåt, society is based on violence. Att åka tåg är svårt. Ni som läser min blogg vet hur folk inte rör en min. Trodde jag började höra röster. Började skratta lite, och to my serenity lutar sig någon fram och säger "Djupt."
Kommer nog ändå sakna henne lite. Glad att någon slår hål i väggar på det där sättet.

Lyssna
http://www.youtube.com/watch?v=vChT4_Py9Wk

Ah, Merde...

Jag tror inte jag vill vara utan någon sorts konflikt. Allt låter ju himla mysigt när vår leende real-feel-good typ berättar om hur han lever livet fullt ut och har nått sina mål. Men det är ju upp-och-ner någonstans där i etern. Bra ekonomi, bra förhållanden - tack och hej leverpastej. Går väl att spola ner någonstans. Men är brutalt jävla eftersträvansvärt, ändå. Föresten, läs "Flow" av Mihaly Csikszentmihalyi. Varmt rekommenderad.

Vill även dela med mig av min spellista på spotify: spotify:user:chawlk:playlist:0ill4SatoQJjafKoBBHodk
Känns väldigt tonårsångest. It's a work in progress, iallafall. Vad var det där om konflikt?
Uppskattar lo-fi. Det finns en aktuell punkvåg. Tipsar om låtarna "Teen creeps" och "Brain burner" av No Age. No age - gitarr + trummor. Den här gången sjunger trummisen. Glöm White Stripes, glöm White stripes wannabes.

Jobbade idag. Det är lördag, kändes som att gå ut och supa på en Onsdag. Men man tjänar mer på helger.
Jag är telefonterrorist, för er som undrar.

Hej.

Booooorrrrrrrrrrrrrrrrrrr

Det är intervallerna mellan skola och jobb som är värst. De där dagarna då jag inte riktigt hinner åka hem, men ändå kommer ha en jävla massa tid över. Det är gott och tillräckligt med tid att sjunka in i ett svart hål och bli deprimerad. 3 jävla fitt-timmar. Då kan man bara drifta omkring, like a tumbleweed in the wind.
Och det här är Freud, om hur känslor undertrycks och leder till konstiga drömmar. Desto mindre känslor, ju mer kan man gå till arbetet och vara en solid citizen.

Mina grannar är jävla fittor som ska dö.
Jag ska borra in ett jävla hål the size of my fist i pannbenet på dom.

RSS 2.0