Någon gång runt halv sex
Jag hade kallat det en nihilistisk depression. Eller något sorts syndrom. För det är just vad som sker - hursomhelst, någonstans i svamlet ser jag mig själv skriva hur jag har varit sjuk 2-3 veckor i rad och varit sängbunden under hela den här jävla sjukan som håller mig tillbaka från att uträtta de storartade verk och nödvändiga handlingar som både världen och jag dreglar efter. Och på tal om det.
Vilken fin civiliserad värld vi lever i men inte hör hemma i. För, trots allt, vi är var och en potentiella mördare. Som en hane beskyddar sina honor, som en hona beskyddar sina barn. Är du en man och ser en annan man anfalla din kvinna känner du djupa agressiva impulser. Är du en kvinna och ser någon anfalla dina barn kan jag inte svara på om du känner samma agressivitet men av vad jag skulle gissa vara ett panikartat ångestanfall gör du mos av den givna anfallaren. Den del av hjärnan som är till för att styras av instinkter. Den som fullföljer ditt syfte att överleva och förpassa dina gener intill nästa generation, oberoende av möjliga konsekvenser som fängelsestraff.
Pizzeria, någon gång runt halv sex. Jag stiger in, och noterar hur kunderna består av 30-40 åriga fulla finlandssvenskar. Det är ju trots allt Lördag. Jag gör min beställning, och sätter mig och väntar. Folk är inte 1-2 öl berusade. Nej, vi talar säkert drinkar eller åtminstone 2 timmar närvaro. Drar lärdom ur det här, äldre människor beter sig likadant som yngre människor när dom är fulla. Plötsligt står en av damerna 2 meter från mig och stirrar på mig. För att undvika ett underläge stirrar jag naturligtvis tillbaks. Hon släpper blicken, pratar lite med en vän, och ja, kommer och sätter sig i mitt knä, och bara tittar på mig och ler. Sen, som ett barn, frågor hon mig vad jag heter. "Fredrik". Jag säger, "Du vet, sånt här händer. Hade jag också varit full hade det säkert varit helt okej".
Plötsligt stiger en av herrarna fram. Vid det här laget vet jag inte om han kommer för att dra bort henne, vara med i konversationen, eller om jag helt enkelt måste slåss för han tror jag stöter på vad som skulle kunna vara hans fru. Om så vore fallet, så räknar jag med klyschan om att han skulle slå 2 kilometer i timmen och falla ner på marken och saken var klar. Istället för något av de alternativen börjar han leka med hennes hår.
Pizzan är klar. Jag går därifrån och börjar fundera på om jag attraherar äldre damer på något naturligt sätt eller om äldre damer bara är slampor. När jag var 16 stötte en 50 årig granndam till min brorsa på mig under en fest. Det var skoj.
Vilken fin civiliserad värld vi lever i men inte hör hemma i. För, trots allt, vi är var och en potentiella mördare. Som en hane beskyddar sina honor, som en hona beskyddar sina barn. Är du en man och ser en annan man anfalla din kvinna känner du djupa agressiva impulser. Är du en kvinna och ser någon anfalla dina barn kan jag inte svara på om du känner samma agressivitet men av vad jag skulle gissa vara ett panikartat ångestanfall gör du mos av den givna anfallaren. Den del av hjärnan som är till för att styras av instinkter. Den som fullföljer ditt syfte att överleva och förpassa dina gener intill nästa generation, oberoende av möjliga konsekvenser som fängelsestraff.
Pizzeria, någon gång runt halv sex. Jag stiger in, och noterar hur kunderna består av 30-40 åriga fulla finlandssvenskar. Det är ju trots allt Lördag. Jag gör min beställning, och sätter mig och väntar. Folk är inte 1-2 öl berusade. Nej, vi talar säkert drinkar eller åtminstone 2 timmar närvaro. Drar lärdom ur det här, äldre människor beter sig likadant som yngre människor när dom är fulla. Plötsligt står en av damerna 2 meter från mig och stirrar på mig. För att undvika ett underläge stirrar jag naturligtvis tillbaks. Hon släpper blicken, pratar lite med en vän, och ja, kommer och sätter sig i mitt knä, och bara tittar på mig och ler. Sen, som ett barn, frågor hon mig vad jag heter. "Fredrik". Jag säger, "Du vet, sånt här händer. Hade jag också varit full hade det säkert varit helt okej".
Plötsligt stiger en av herrarna fram. Vid det här laget vet jag inte om han kommer för att dra bort henne, vara med i konversationen, eller om jag helt enkelt måste slåss för han tror jag stöter på vad som skulle kunna vara hans fru. Om så vore fallet, så räknar jag med klyschan om att han skulle slå 2 kilometer i timmen och falla ner på marken och saken var klar. Istället för något av de alternativen börjar han leka med hennes hår.
Pizzan är klar. Jag går därifrån och börjar fundera på om jag attraherar äldre damer på något naturligt sätt eller om äldre damer bara är slampor. När jag var 16 stötte en 50 årig granndam till min brorsa på mig under en fest. Det var skoj.
Tunnelseende
Jag har varit inne i mitt rum och lyssnat på Tool non-stop. Det har blivit knepigt, förra veckan låg jag uppe och hostade hela nätter fram till klockan 6, den tid jag generellt går upp. Så vad gör jag om inte sjukanmäler mig själv. Så till Måndag håller jag mig vaken hela natten, för att sedan sova efter skolan. Somnar runt 5 och vaknar vid midnatt - ingen skola idag så lever lite dekadent. Somnar 6 på morgonen och sover till 3. Men tur är väl det att jag bara har en lektion imorgon.
Det är inte det att jag överanalyserar eller observerar som är problemet - problemet ligger i när jag tappar siktet över mål och fastnar i fällor. Det sker när man är i en passiv ram, är åskådare istället för att aktivt delta. En hälsosam dos av analys, en hälsosam dos av praktik. Tunnelseende. Det finns perioder man går runt som på ett moln, det finns perioder man lider sig igenom. Det krävs mycket för att låta sig slungas in i någonting i direkt opposition mot sitt naturliga beteende. Den del man måste glömma är hur man inte ska bry sig och bry sig på samma gång. Det spelar ingen roll. Du som person är inte särskilt unik. You are not a special snowflake. Dina känslor, det du gör, och så vidare har ingen större effekt globalt, för att inte tala om ur ett astronomiskt perspektiv.
Du är fullständigt och helt och hållet fri.
Det är inte det att jag överanalyserar eller observerar som är problemet - problemet ligger i när jag tappar siktet över mål och fastnar i fällor. Det sker när man är i en passiv ram, är åskådare istället för att aktivt delta. En hälsosam dos av analys, en hälsosam dos av praktik. Tunnelseende. Det finns perioder man går runt som på ett moln, det finns perioder man lider sig igenom. Det krävs mycket för att låta sig slungas in i någonting i direkt opposition mot sitt naturliga beteende. Den del man måste glömma är hur man inte ska bry sig och bry sig på samma gång. Det spelar ingen roll. Du som person är inte särskilt unik. You are not a special snowflake. Dina känslor, det du gör, och så vidare har ingen större effekt globalt, för att inte tala om ur ett astronomiskt perspektiv.
Du är fullständigt och helt och hållet fri.
In a river the colour of lead, immersed the baby's head.
SACO-mässan i Fredags. Lite Älvsjö klär Sverige rätt snyggt. Jag har pennor, godis, och horkataloger nu, och ibland spelar det ingen roll hur mycket man ler, man möts ändå av en äckligt jävla skeptisk uppsyn. Jamie T var på rätt spår. Get yourself a handgun - shoot down everyone. Och människors äckliga joie de vivre får mig att vilja spy.
Förfest i Ulriksdal och sedan Klubb Gås i Lördags var steget till en brutal huvudvärk i Söndags.
Och jag som inte ska kunna bli bakis.
Går mot Måndag. Ingen bra morgon. Tills längre in till lunch vill jag slita sönder folk runtomkring som papper. Allting, vad som helst, går mig på nerverna. Avreagerar mig lite på stålräcken. Det vänder. Jag kommer hem, det vänder om igen. Sen släpps en bomb, jag ligger i sängen, och jag slår hål på byrån. Den del av min hjärna som fortfarande inte tänker primitivt vet att väggen brevid är av betong.
Som när av den gången jag faktiskt slog en betongvägg och hade ont i fingrarna i en vecka. INTE värt.
Eller, på en ganska humoristisk not - sparkade på en stol så byxorna sprack vid skrevet. Nej, inte värt.
Nu har jag hostat så jag har blodsmak i munnen.
Okej, försök igen.
Förfest i Ulriksdal och sedan Klubb Gås i Lördags var steget till en brutal huvudvärk i Söndags.
Och jag som inte ska kunna bli bakis.
Går mot Måndag. Ingen bra morgon. Tills längre in till lunch vill jag slita sönder folk runtomkring som papper. Allting, vad som helst, går mig på nerverna. Avreagerar mig lite på stålräcken. Det vänder. Jag kommer hem, det vänder om igen. Sen släpps en bomb, jag ligger i sängen, och jag slår hål på byrån. Den del av min hjärna som fortfarande inte tänker primitivt vet att väggen brevid är av betong.
Som när av den gången jag faktiskt slog en betongvägg och hade ont i fingrarna i en vecka. INTE värt.
Eller, på en ganska humoristisk not - sparkade på en stol så byxorna sprack vid skrevet. Nej, inte värt.
Nu har jag hostat så jag har blodsmak i munnen.
Okej, försök igen.
Djur spelar inte i symfoniorkestrar.
Jag har lärt mig klättra på väggar, nu. 120 nedslag i minuten. Ingen avgör vilken stund man stryper ut för varje öre, men det finns inte mycket att hoppa för. Är ansvar någonting man ska förtjäna eller lära sig? Kunnande inom området hänvisas till kommentarsfältet för upplysning. På tal om formalitet, så finns det ingenting jag hellre avskaffar. Förbannade jävla ord. Förbannade jävla politiska korrekthet. Förbannade jävla banker. Förbannade jävla regering, förbannade jävla brev, förbannade jävla ord.
La Quiete är bra. Italienskt. Förstår inte ett ord. Nöjd. Duger det inte? Lär dig lyssna. Lyssna.
Jag gillade tanten på tåget idag. Hon som dramatiserade lite. Gjorde det klart för medresande hur hon skulle skalpera vår hud, klippa av våra tår, skära av våra huvuden, mörda våra barn, och att hon var våldsmänniska. Hur samhället, förlåt, society is based on violence. Att åka tåg är svårt. Ni som läser min blogg vet hur folk inte rör en min. Trodde jag började höra röster. Började skratta lite, och to my serenity lutar sig någon fram och säger "Djupt."
Kommer nog ändå sakna henne lite. Glad att någon slår hål i väggar på det där sättet.
Lyssna
http://www.youtube.com/watch?v=vChT4_Py9Wk
La Quiete är bra. Italienskt. Förstår inte ett ord. Nöjd. Duger det inte? Lär dig lyssna. Lyssna.
Jag gillade tanten på tåget idag. Hon som dramatiserade lite. Gjorde det klart för medresande hur hon skulle skalpera vår hud, klippa av våra tår, skära av våra huvuden, mörda våra barn, och att hon var våldsmänniska. Hur samhället, förlåt, society is based on violence. Att åka tåg är svårt. Ni som läser min blogg vet hur folk inte rör en min. Trodde jag började höra röster. Började skratta lite, och to my serenity lutar sig någon fram och säger "Djupt."
Kommer nog ändå sakna henne lite. Glad att någon slår hål i väggar på det där sättet.
Lyssna
http://www.youtube.com/watch?v=vChT4_Py9Wk
