Det där om att tillhöra mitten av 90-talet.
Det känns insiktsfullt. Hur man ser sig kunna släppa allting och på så sätt kräver mer utav sin tillvaro. Jag måste ha lyssnat på Ingenting's "Mamma, jag har gjort så mycket som du inte vill veta om" i över en timme nu. Det är lite förvirring i terminologin där. Man laddar inte ner musik. Man gräver upp den.
Ville skriva "Nu får jag väl ta och blogga igen" och sucka samtidigt. Men förfan - jag vill ju blogga, annars hade jag inte gjort det. Innerst inne är jag en väldigt positiv och utåtriktad människa. Alltså behöver jag inte presentera mig.
Andra insikten kom när jag insåg att jag inte kan fokusera mig. På riktigt. Fan vilken lättnad. Helvete. Jag kan inte sitta still? Det krävs inte mycket att fånga min uppmärksamhet men det krävs jävligt mycket att hålla den. Tredje insikten kom när jag insåg att jag behöver någon eller någonting att investera i. Vad nu än det betyder. Jag är sjuk. Jag har sömnbrist. Och framförallt har jag skola 9-13 och jobb 15-20 imorrn.
Det där med att jobba vid ett skrivbord. Jag är inte en rutinmässig person. Sådant där är värre än cancer. De där kvällarna på tågen. Tågen är värst. Folk går inte, de drar sig själva. Ingen vill vara de där människorna på tågen.
Det var inte länge sedan de tappade drivet. Vad vet jag, de kunde haft glimten i ögonen. Alla människor föds med den. Det krävs inte mycket för att få sin eld kvävd, men det krävs mycket för att återupphålla den.
Det blir ingen snö i jul. God told me.
Ville skriva "Nu får jag väl ta och blogga igen" och sucka samtidigt. Men förfan - jag vill ju blogga, annars hade jag inte gjort det. Innerst inne är jag en väldigt positiv och utåtriktad människa. Alltså behöver jag inte presentera mig.
Andra insikten kom när jag insåg att jag inte kan fokusera mig. På riktigt. Fan vilken lättnad. Helvete. Jag kan inte sitta still? Det krävs inte mycket att fånga min uppmärksamhet men det krävs jävligt mycket att hålla den. Tredje insikten kom när jag insåg att jag behöver någon eller någonting att investera i. Vad nu än det betyder. Jag är sjuk. Jag har sömnbrist. Och framförallt har jag skola 9-13 och jobb 15-20 imorrn.
Det där med att jobba vid ett skrivbord. Jag är inte en rutinmässig person. Sådant där är värre än cancer. De där kvällarna på tågen. Tågen är värst. Folk går inte, de drar sig själva. Ingen vill vara de där människorna på tågen.
Det var inte länge sedan de tappade drivet. Vad vet jag, de kunde haft glimten i ögonen. Alla människor föds med den. Det krävs inte mycket för att få sin eld kvävd, men det krävs mycket för att återupphålla den.
Det blir ingen snö i jul. God told me.
Kommentarer
Trackback
